Den där trollska dimman
Tycker du som jag att när dimman kommer fram och döljer en del av det vi ser, så känns det lite trollskt över det hela?
Jag älskar veerkligen när naturen skapar fram så att det blir dimma. Det blir så vackert på något sätt.
Här på denna bild så har jag tillsammans med min dotter varit till Öland.
Plötsligt så rullar dimman in från havet, när solen nyss lyste klart över himmelen. Jag såg denna bild och den fångade mig så med sitt ensamma träd och karga slätt som möter havet.
Jag vet inte vad du känner men jag tycker sådant här är så magiskt och samtidigt mäktigt. Det är som hela bilden får mig att känna in hela energin och dess historia på samma gång.
En stund som står stilla för ett ögonblick, kroppen slappnar av och återhämtar sig för en stund.
Så nagiskt vackert och samtidigt så ensligt och ensamt. Älskade natur så fager du är med din slöja som dimma smeker du dess landskap.
Vad känner du för dimman när du möter den ute på dina resor eller promenader?
